19 januari, 2022
Flowery Homes
Modekungens Djungel
Modevetaren Philip Warkander bor tillsammans med sin man Tomas och toypudeln Julio i en lägenhet på Östermalm vars inredning hyllar både design, arkitektur, flora och fauna
Han är smart, han är rolig och boy kan han berätta en historia, herr modeproffessor. Man förstår att Philip Warkander är en uppskattad föreläsare och krönikör för man både lär sig, skrattar och inspireras när han talar.
Idag har vi nöjet att få titta in hemma hos Philip som kanske är mest känd för att vara Sveriges enda modeproffessor. Självklart var frågan om hur man doktorerar i mode tvungen att tas upp och även frågan om vad man kan jobba med när man gjort det.
»Jag gör lite ditten och lite datten, jag är lektor i mode på Lunds universitet, skribent i tidskriften Bon, krönikör i Expressen, håller på med en serie reseböcker på temat öar och håller i seminarium och föreläsningar på till exempel Moderna museet och Beckmans designhögskola.«
Vägen dit började hemma i Helsingborg där Philip drömde om att studera litteraturvetenskap. Men när önskan uppfylldes hände något – det var inte alls så roligt som han hade trott.
»Det kändes inte som att jag levde en dröm utan jag var tvärtom uttråkad.« Så Philip tog sig tid att fundera kring vad det var han gillade med litteratur och vad var det som inte tilltalade.
»Jag gillar att det handlar om estetik och om kommunikation men litteraturen är inte spegling av verkligheten utan det är någons skildring av den.«
Han funderade på hur han kunde kombinera estetik, kommunikation och det riktiga, levda livet och kom på att mode gör just detta.
»När jag gick på universitetet kunde man inte studera mode på ett teoretiskt sätt så jag satte ihop min egen utbildning med kurser i bland annat sociologi och etnologi. Efter examen träffade jag Tom Hedqvist som var rektor på Beckmans på den tiden och han berättade att man skulle starta en ny utbildning som hette modevetenskap. När jag hörde orden mode och vetenskap på en och samma gång så var det något som klickade. Jag sökte en doktorandtjänst och kom in och sen har det rullat på sedan dess…«
Även om hans modeinresse såklart märks av så säger han att det intresset egentligen inte handlar om kläder utan om helhetsbilden.
»Vilken soffa sitter du i, vilket doftljus du tänder, vilken kopp dricker du ur och vad har du på dig. Allt i kombination.«
Han menar att det är då modet blir relevant, när det sätts i ett sammanhang.
Philip bor tillsammans med sin man Tomas Falmer och toypudeln Julio, »efter Iglesias såklart«, i en funkislägenhet nära Östra station i Stockholm. Han berättar att de köpte lägenheten för lite mer än fyra år sedan när Tomas hade flyttat hem från London och Philip bestämt sig för att säga upp sig från den italienska modeskola i Paris som han då jobbade på.
»Du hör ju själv, italiensk och fransk administration i kombination… Jag orkade inte.«
Egentligen ville han inte lämna Frankrike men under en semester i Nice kom han och Tomas på att det behövde de ju inte göra, de kunde bara »fimpa« Paris och istället dela sin tid mellan Rivieran och Stockholm. En underbar plan såklart, och snart började de leta lägenheter på Gärdet. Philip var så övertygad om att de skulle hamna just där att han till och med skrev in sig på Gärdets vårdcentral.
»Det är hemskt, nu bor vi vid Sofiahemmet men jag går ändå hos läkaren nere vid Gärdet.«
Det som avgjorde att det blev denna, i Philips ögon nästan »utanför stan« location, var att just den här funkislägenheten hade kvar både originalköket från 1946 och den vackra öppna spisen. Tidigare hade en äldre man bott här under många år och begreppet renovering var inget som tilltalade den mannen. Fritt fram att skapa ett drömboende för Philip och Tomas med andra ord.
Vid inflytt hade de knappt några möbler att tala om. Thomas som hade bott i London i flera år hade enbart ett Romeo Rega bord med sig och Philip hade sålt hela sitt bohag när han flyttade till Paris. Nu gällde det att först renovera, sedan inreda och när allt detta skulle vara klart, då kunde de börja leta efter sin lägenhet på Rivieran.
»Fast nu har planen ändrats, vi har bestämt oss för att det blir San Remo i Italien istället. Det är bara 6 mil från Nice flygplats och man slipper fransmännen.«
Det första som togs tag i var det originalkök som de fallit så för. De bytte ut beslagen, målade luckor och la in en ny italiensk gummimatta.
»Men köket var ju så gammalt. Bänken var superlåg och träet hade svällt så en del lådor inte gick att dra ut och de nya golvet gjorde att man inte kunde öppna den inre glasdörren. Så efter att vi lagt 80 000 kronor på att bevara det gamla köket fick vi pumpa in ännu pengar för att byta ut det.«
Även om det kan göra ont att riva ut gamla kök har de helt klart gjort rummet rättvisa med släta, matta vita luckor vars raka linjer känns ritade med en arkitekts precision. Hela kökskroppen smälter in i bakgrunden och låter inredningen ta plats. Vid fönstret finns ett runt bord med mintgröna stolar av Gio Ponti som bryter fin mot de ljusblå väggarna. Temat klassisk design möter vågade väggar är återkommande i hela lägenheten. Ett annat tema som är tydligt är djurtemat. Ett gyllene sidobord av definer, en stor giraff på sidobordet, en gyllene papegoja som hänger från taket, en annan uppstoppad och placerad på hedersplats på displayhyllan. Och kanske mest iögonfallande, Fornasettis Procuratie con vista-tapet med motiv av apor.
»Vi längtade efter att ha en hund men visste inte om vi skulle orka så det spillde över på inredningen. Men så kom Julio till världen i augusti förra året. Sedan tycker jag att djur är intressant som form. Man har ofta avbildat naturen genom människans historia. Dessutom gillar jag när inredning har lite humor.«
Fornasetti återkommer på väggarna även i sovrummet men där med ett lugnare motiv av moln. »I början hade vi ett mycket mer, vad ska man säga, porrigt inrett sovrum med svarta väggar, vilket vi fint mixade med våra höj- och sänkbara pensionärssängar… Men det kändes inte riktigt rätt så vi tapetserade om.«
När man ändå sitter ner och tar en kaffe med ett levande uppslagsverk är det på sin rätt att ställa lite frågor på temat blommor, till exempel hur naturen och blommor påverkat mode genom tiderna.
»Naturen som sådan har varit en stark inspirationskälla både inredningsmässigt och rent dekorativt och har ofta använts både som färg- och mönsterinspiration. Blommor är dessutom väldigt symbolladdade, de kan symbolisera kärlek, hopp, svek, liv, död, passion…. Går man längre tillbaka i tiden så har det varit extremt viktigt med dessa. Jag läste precis Antonia Frasers biografi om Marie Antoinette och det var superviktigt vilka blommor hon avbildades med. På den tiden kunde de blommor man sågs med ses som en politisk symbolhandling – är hon en österrikisk spion eller Frankrikes drottning? Så blommor har varit och är fortsatt väldigt viktiga. Gucci under Alessandro Michele har jobbat mycket med inspiration från kinesiskt 1700-tal. Många av de tablåerna som han använt sig av har blomstermotiv och det har varit fantastiskt och har förändrat hela varumärket, både estetiskt och ekonomiskt. De har ju dubblat omsättningen sedan de börjat hitta inspiration i det blommiga, sirliga och dekorerade. The power of flower!«
Vi frågade också om Philips eget förhållande till växter och självklart har han en spännande historia även där. Philips farfarsfar var nämligen granne med en sjökapten i Helsingborg i slutet av 1800-talet. När denna granne kom hem från en resa till Singapore så hade han med sig en lustig liten succulent vars kropp ser ut som en kaktus som pinats av vinden och sedermera fått en svängande form som sedan blommat ut med gröna blad runt om hela sin kropp. Philips farfars far tog väl om hand om sin krukväxt och sedan dess har alla i familjen minst ett exemplar av växten. Hans faster har till och med en hel salong fylld med en och en halv meter höga »Singaporeplantor« som de kallas i familjen. Philips tre exemplar var det enda han tog med sig in i lägenheten när de flyttade in, han fick smuggla dem fram och tillbaka från Paris. Hemma hos honom och Tomas står de nu i mässingskrukor i både vardagsrummet och i köket. Han gillar även snittblommor och är alltid den i familjen som får i uppdrag att köpa de gemensamma buketterna när någon ska firas. På frågan om vilken blomma som är han svarar han palmblad.
»Jag är ju från Sverige men min person är mycket mer medelhavsorienterad. Jag älskar att vara i Miami och Hawaii och jag får ångest av barrväxter. Jag har haft många palmer hemma genom åren. När jag var barn och mina morföräldrar kom hem från USA så bad jag dem alltid ta med sig palmblad som jag satte upp med häftstift i mitt rum.«
Skulle han skicka ett blombud till någon så skulle det bli hans mor. »Hon är dödligt uttråkad i dessa isoleringstider. Jag skulle skriva ›Med förhoppning om att dessa blomster ska höja karantän-humöret‹ på kortet.«
Elin Hagström
Twin peaks över Söders takåsar
_______
2019-11-20
Vi hälsar på hemma hos Elin Hagström, creative lead på Filippa K. Elin bor högt över takåsarna vid Mariatorget i en före detta råvind som hon och pojkvännen Peter byggt sitt drömhem i.
Ni vet de där perfekta personerna som har en garderob där väl valda it-plagg hänger luftigt och ledigt bredvid varandra och som inte har mer än ett par skidor och en Rimowa-väska i källaren? Sådana som inte har någon krafslåda i köket och inga halvdöda växter i fönstret. Tänker du nu att »de där personerna finns inte på riktigt«. Det gör de. Och en av dem är Elin Hagström.
De som känner henne beskriver Elin som en otroligt stilkänslig person som alltid inspirerar oavsett om det gäller hennes klädval, var hon semestrar eller vad hon bjuder på när man kommer över på fika. Hon har en otrolig fingertoppskänsla som aldrig sviker vilket såklart kommer väl till hands i hennes arbete som creative lead på Filippa K. Det kom också väl till pass då hon och pojkvännen Peter Danroth för sex år sedan byggde om en råvind till ett socialt drömboende vid Mariatorget på Södermalm. Även Peter är en väldigt precis estet och jobbar som creative director på den egna byrån Bryner. När två kompromisslösa kreatörer ska skapa något tillsammans kan det antingen bli totalt krig eller total magi. I det här fallet blev det det senare.
»Vi är överens till 90 procent. Jag tror Peter ville att vårt matbord skulle vara 10 cm mindre och jag 10 cm större så det fick bli en kompromiss. Men allt från väggfärg till planlösning var vi hundra procent överens om. Det enda vi ens diskuterade var saker som ›hur långt från fönstret ska köksön stå?‹Vi båda vet när vi gillar saker och framförallt när vi absolut inte gillar dem, så alla beslut är snabba och vi velar aldrig.«
Anledningen till att Elin och Peter bestämde sig för att bygga om en råvind var att de båda gillar att bo i stan men älskar ljuset och harmonin man får av att bo högst upp. »Det är så vackert ljusinsläpp och det är så lugnande att se ut över takåsarna. Sedan ville vi gärna skapa något som vi kände var vårt och vi tycker båda att det är väldigt kul med inredning och byggprojekt.«
När de bara hade varit tillsammans i en månad var de därför och kollade på sin första vindsvåning. Varför spilla tid? Ändå tog det nästan tre år tills rätt objekt dök upp eftersom de gärna ville stanna kvar i samma område.
Under den där första härliga tiden tillsammans, när de redan hade börjat drömma om ett eget boende såg de om serien Twin Peaks.
»Det blev vår grej och vi båda drogs till mystiken i serien. Så det fick bli inspiration till inredningen i vårt hem. Eftersom vi båda dras mot det minimalistiska behövde vi några maximalistiska detaljer att mjuka upp med.
Twin Peaks-inspirationen förvandlades till trä, grenar och kottar. I hallen hänger en kopparvariant av Louis Poulsens klassiker Kotten högt upp i taket, den mest tongivande matsalsmöbeln är Piet Hein Eeks klassiska bord av återvunna träskivor och ovan det hänger Jonas Bohlins lampa Kvist. Något annat som kan ses som inspirerat av Lynchs ikoniska tv-serie är de vackra ljusa trägolven som sätter känslan i lägenheten.
»Initialt var vi inne på betonggolv men sedan fick vi höra från många håll att det är obekvämt att gå på och vänner som fått fula sprickor i sina golv. Då började vi researcha och det här golvet dök upp och vi blev blixtförälskade!«
En annan parameter de utgick ifrån när de planerade sitt hem var att det skulle vara socialt. Därför har lägenheten ett stort rum som fungerar som matsal, kök och vardagsrum. Dessutom med öppen spis, takfönster och terrass. Förutom detta stora sällskapsrum så byggde de även en stor lyxig bastu.
»Peters högsta önskan var att bygga en egen bastu. Först var planen att det skulle bli ett sovrum där bastun är men på grund av att det skulle så bli svårt att möblera det utrymmet, med alla snedtak, fick det bli en bastu med dusch, gästtoalett och tvättutrymme.«Rummet är så pass stort att man kan sitta flera tillsammans och sedan gå ut och ställa sig på terrassen för att svalka av sig en stund.
Även om detta är ett väldigt avslappnat hem där både gäster och fyraåriga dottern Frances kan spilla utan att det rycks på axlarna så ser allt perfekt ut och inredningen är genomtänkt in i minsta detalj. »Både jag och Peter gillar när det är minimalistiskt, det ska vara raka linjer, helst inga lister, synliga laddar eller andra störande moment. Men sen ska det samtidigt vara mysigt och hemtrevlig och inte kännas som ett galleri. Vi har många klassiker och när man sätter klassiker i en nybyggd modern lägenhet blir det lätt väldigt kallt och känslolöst. Så resten av sakerna var tvungna att ha mycket personlighet.«
Något Elin använder sig av för att både mjuka upp och förnya hemmet är blommor. »Jag har ganska mycket gröna växter men det känns lyxigare och härligare med snittblommor så jag försöker ha det också. När jag köper till mig själv köper jag nästan alltid i vitt eller i alla fall väldigt ljusa färger. Jag gör det för att det är så mycket färg i bordet, skåpet och bokhyllan här hemma.«Inspiration till sina buketter från hon dels från verktyg som Pinterest och Instagram men även på jobbet.
»Varje gång en ny kollektion släpps så brukar vår visual merchandiser fixa blombuketter till kontoret och då blir man alltid så himla inspirerad för de är alltid i säsong och matchar tidsandan. Jag brukar alltid ta bilder av dem och tänka att jag ska göra exakt likadant hemma« skrattar Elin.
Vi frågar henne vilka blomma som är mest hon.
»Jag kan så lite om blommor! De blommor som jag tycker är finast är de som är stora och bolliga som hortensior och pioner. Jag vet inte vad som kännetecknar pionen mer än att den slår ut så vackert. Kanske är den jag, kanske inte, men det är i alla fall den jag tycker mest om!«
Sist frågar vi vem hon helst skulle vilja skicka ett blombud till.
»Mamma! Med texten pok världens bästa mamma!«.
Mackan Lindström
I samlarens spår
_______
2019-10-09
Vi hälsar på hemma hos nöjesprofilen Mackan Lindström i hans lägenhet på Södermalm. Här är rummen fyllda av vinylskivor, växter, konst, mode och skelett.
Få personer i Stockholms uteliv har undgått att höra talas om, och sannolikt bli vän med, Mackan Lindström. Prova att gå ta en promenad med honom så får du se – man kommer inte många meter innan han stannar och hälsar på någon bekant. Men så går det när man är ett socialt geni. Mackan är nämligen en sådan där person som alla tycker om. Han har ett gott hjärta, får alla att känna sig sedda och verkar genuint vilja väl. Samtidigt är han också en sådan person man känner på sig att man kommer att ha kul med om man hakar på honom ut på stan en kväll.
Denna sociala kompetens gjorde att Mackan för sju år sedan blev erbjuden jobb som event- och bokningsansvarig på Lilla baren inne på det ikoniska Stockholmsetablissemanget Riche. Om han inte var tjenis med alla redan innan så blev han det definitivt då.
Vi hälsar på hemma i hans lägenhet på sjätte våningen i Hornstull. Så fort man stiger över tröskeln syns det att hans mer välkända intressen för mode och musik, Mackan är även en välanlitad DJ, verkar ha ynglat av sig i intressen för fler konstnärliga uttryck. Hemmet är fyllt av designmöbler, konst, böcker och magasin som träng längs hyllorna tillsammans med skor, kläder och vinylskivor. Alla väggar är kritvita men inredningen är desto mer färgstark. Många som kommer och hälsar på blir förvånade över att en person, som verkar vistas dygnets alla timmar på stan, bor så fint och välstädat. Kanske har de svårt att se en kille som jobbar på krogen som en inredningsintresserad pedant?
»Jag gillar när allt står på sin plats men man ska inte inbilla sig att det alltid är helt perfekt här,
klädhögarna är svåra att undvika.«
Social som han är gillar Mackan att bjuda över folk och blir glad när de berömmer inredningen.
»Jag vet inte var min stil kommer ifrån. Jag har bara köpt på mig saker jag tycker är fina och så blev det liksom så här. Inspiration får jag från böcker, musik och magasin«.
Huset är från 1929 och planlösningen har en tidstypisk uppdelning med ett litet kapprum, en större hall, ett kök, ett vardagsrum och ett sovrum. Det första man ser när man kommer in i lägenheten är Beni, ett fullskaligt skelett klätt i diverse hattar och rockar. När man sedan fortsätter in i vardagsrummet inser man att Beni inte är ensam utan att det rör sig om en skelett- och dödskallesamling. På västra väggen står ett kranium med solglasögon och en klubba som näsa, på den södra väggen ett med en krans av torkade rosor runt hjässan och mot den östra väggen lutar en inramad plansch föreställande ett skelett.
»Jag älskade He-Man när jag var liten och Skeletor är väl ändå den coolaste skuren?«
Det före detta änkeboendet tvärs över gatan har sett till att man inte får bygga något bredvid Mackans hus och därför har han en fantastisk utsikt. Från fönstren i vardagsrummet och köket ser man ända bort till stora Essingen och Gröndal. Dessutom har han en stor kungsbalkong i sydvästläge.
»Där är det så varmt om sommaren att inte ens mina olivträd överlever.«
Här har han bott i fem år och fyllt på med saker allt efter.
»Innan bodde jag mycket mindre. Då hade jag bara en tv, en soffa och lite konst. Ja och så Beni förstås. Först var det luftigt att flytta hit men nu är det fullt igen. Jag behöver verkligen inga mer grejer men när jag ser något jag gillar – då kan jag inte låta bli!«, säger han.
Det vanligaste inköpet är vinylskivor, idag är samlingen på »tvåtusen plus« och tar upp en hel vägg i vardagsrummet. Annat som brukar få flytta in trots platsbristen är konstverk från vänner eller från de konstnärer som ställer ut på Lilla baren. Även vaser brukar få följa med hem.
»Jag går mycket i secondhandbutiker och där kan man hitta superfina vaser.«
Tur är det, för blommor, det gillar Mackan Lindström. Både snittblommor och krukväxter, »men fråga mig inte vad någon av dem heter, det har jag ingen aning om«.
Han köper ofta hem tulpaner och har krukväxter som följt med ända sedan föräldrahemmet.
»I min förra lägenhet hade jag en yuccapalm från Morsan och Farsan, den blev så stor att den växte upp i taket och stammen knäcktes.«
Han verkar ha otroligt gröna fingrar, till och med inne på den fönsterlösa toaletten frodas en palm på någon vänster.
»Det kommer nog från Morsan, hon är superduktig med växter och hade massor när jag växte upp. Tror jag ärvde det av henne«.
När det kommer till snittblommor är vallmo och tulpan favoriterna. Vallmon är även den växt som är mest »han« säger han när vi ställer frågan.
»Morsan är från Gotland och jag tycker att vallmofälten där är så fina. Sedan gillar jag att de liksom är lite krokiga och håriga och sedan slår ut och exploderar i färg. De känns väldigt levande«.
Precis som Mackan och hans hem alltså! Levande och färgglada.